Ujuni Ahmed uppmuntrar till att tala om problemen – politiskt tigande förvärrar minoritetskvinnors ojämställdhet

Ujuni Ahmed är en efterfrågad expert, ordförande för en krisberedskapsorganisation, nybliven mamma och uppskattad författare, vars verk ”Tytöille, jotka ajattelevat olevansa yksin” hade premiär på Nationalteatern hösten 2023. Hon kom med sin familj till Finland från Somalia i början av 1990-talet. Då förstod man ännu inte att satsa på integration av invandrare, vilket ledde till många av dagens problem, anser Ahmed.

Ahmed märkte redan som ung hur kvinnor i minoriteter och deras rättigheter betraktas annorlunda än majoritetens. 

– Bemötandet av minoriteter är förknippat med fel slags sensitivitet och en tro att vissa former av våld hör till vissa kulturer och att de borde åtgärdas på annat sätt än våldet bland kvinnor i majoritetsbefolkningen. 

Viktigt att lyssna på minoriteterna

Ahmed upplever att ett av de största problemen är att man inte lyssnar ordentligt på minoritetskvinnor. 

– Det leder till att jämställdhetsarbetet inte märks i minoritetskvinnornas liv. Diskussionen hindras av att någon kan bli stött. Men man borde fundera på vem arbetet gynnar; målet eller den som utför arbetet. 

Mest är Ahmed bekymrad för påverkan på politisk nivå. 

– Minoritetskvinnor får sin röst hörd i vissa begränsade forum, men de når inte ledande ställningar. 

Arbetet mot kvinnlig könsstympning och främjandet av lagförslaget har varit särskilt tröttsamt för Ahmed. 

– Vi har hela tiden varit tvungna att bevisa varför saken är viktig och samtidigt varför den inte borde genomföras enligt vita feministers åsikter. Men hur skulle en utomstående som inte känner kulturerna kunna se hela bilden?

Invandrarna lider mest av misslyckad integration

På det politiska fältet är diskussionen kring invandring polariserad: man motsätter sig invandring med rasistiska uttalanden eller talar för den så häftigt att man väljer att glömma problemen. Det är svårt att diskutera neutralt, eftersom det finns en rädsla för att de invandringskritiska får vatten på kvarn. Ahmed anser att tigande för den egna agendans skull bara skapar lidande. Våldet mot invandrarkvinnor är mångdubbelt och förövaren har oftast invandrarbakgrund. Alla vill inte medge det här.

Ahmed menar att problemen fick sin början redan i början av 1990-talet när det inte fanns integrationsåtgärder. Skinnskallarna spred en atmosfär av rädsla och man ingrep inte ordentligt i saken. Mammorna stannade hemma. Föräldrar uppmuntrades inte till studier. Det betalar vi för nu. 
– Integration är mycket svårare än vi tänker. Mottagaren är inte bara en stat, utan invandrarna kommer till färdiga grupper. När en människa redan har en stark känsla av tillhörighet till en etnisk och religiös grupp, och kanske också känner någon i gruppen, blir tröskeln hög till att börja studera finska eller något annat. Det är lättare att stanna i gruppen och leva med de råd gruppen ger. Fast här spelar åldern naturligtvis också en stor roll. 

Av den här orsaken räcker det inte att bara uppmärksamma nya invandrare, utan Ahmed efterlyser uppmärksammande av redan befintliga minoritetsgrupper och deras strukturer. 

Ta tag i problem via forskning

Ojämställdhet och kvinnornas ställning kunde också åtgärdas med hjälp av forskning. Ahmed säger att vår lagstiftning är väldigt individinriktad. Den tar inte upp hedersrelaterat våld och förtryck. 

– Man borde undersöka invandrargruppers maktstrukturer som hindrar medlemmarna att stöda sig på samhället. Och parallellsamhället. Har vi ett sådant? Finns det strukturer som ersätter polissystemet eller hälsovården? 

Med hjälp av forskning kunde man bryta ner förvridna strukturer, så att de människor som redan bor här kunde lita på myndigheterna och använda de tjänster de behöver. Men forskningen har också sina utmaningar. 

– Om en undersökning görs bara på finska, svenska och engelska utesluter den nästan alla som möter könsstympning och en stor del av dem som möter hedersvåld. Då blir informationen vilseledande. Forskningen borde genomföras tillsammans. 

Jämställdheten är aldrig färdig

Ahmed vill inte sjunka ner i pessimism, men säger sig vara realist. Hon anser att man borde slopa årtalsgränser.

– Det verkar orealistiskt att alla i hela världen en dag skulle tänka lika. Människor är olika. Vi får inte tänka att jämställdheten är färdig om 10 eller 50 år. Inser vi det jobbar vi mer för saken.

Vi ska inte heller ta framstegen inom jämställdheten för givna. Det blir också tillbakagångar.

– Vi har tagit freden, skolan och hälsovården för givna, men se var vi är nu. Vi får inte slappa i jämställdhetsarbetet. 

Krisberedskap

• Ujuni Ahmed är ordförande i krisberedskapsorganisationen Kriisivalmiusjärjestö.
• Organisationen erbjuder vapenfritt humanitärt säkerhetsstöd åt civilpersoner som inte fått stöd i kris- och konfliktförhållanden, med målet att främja civilas liv och hälsa i akuta situationer där det begås brott mot mänskligheten.
• Organisationen grundades år 2021 och verksamheten drivs med frivilligarbete och finansiellt stöd från enskilda donatorer och projektstöd från justitieministeriet.