Den prisbelönta människorättsförsvararen Mahbouba Seraj står stark trots våldet

Mahbouba Seraj, mottagare av det internationella jämställdhetspriset, driver den enda kvarvarande kvinnojouren i Afghanistan. Behovet av skydd blir bara större för varje dag.

Text: Katri Merikallio

Mahbouba Seraj, 75, organisationens verksamhetsledare, har sett de mörkaste sidorna av våld i hemmet: avskurna öron, avskurna näsor, brutna armar, svartslagna kroppar. Dödsfall.

"Men först när flickan badar och har tagit på sig rena kläder pratar vi och skriver ner deras berättelse. Och det är då gråten kommer."

För videointervjun har Mahbouba Seraj täckt sitt silverblonda hår med en ljusgrå scarf. Till de 70 kvinnor och flickor som bor på härbärget säger hon att hon först och främst är en mamma, en mormor till de yngsta flickorna. Hon talar till reportern med mild röst om sina "flickor" och säger att hon är mycket orolig för deras framtid.

Våld mot kvinnor är ett enormt problem i Afghanistan. De flesta kvinnor som hamnar på kvinnojourer har flytt från en man eller svärföräldrar som misshandlar dem. Unga flickor flyr från sina föräldrar, som vill gifta bort dem med tvång. De kan ha flera år av misshandel bakom sig. 
I en våldssituation har kvinnor vanligtvis bara två alternativ: att fly från hemmet eller begå självmord. Allt fler väljer det senare, eftersom det blir allt svårare att hitta skydd.

När talibanerna kom till makten för drygt två år sedan fanns det 27 skyddshem i landet. Nu finns det bara ett. Alla de andra har tvingats stänga sina dörrar. Med 20 miljoner kvinnor och flickor i landet skulle behovet av nya skyddsrum vara enormt.

Skyddsboendet är ett hem som inrättats av en icke-statlig organisation som heter Afghan women's skills development centre. Seraj har drivit organisationen sedan 2018. Organisationen har nu fått ett stort internationellt jämställdhetspris från den finska regeringen för sitt enastående arbete. Priset är värt 300 000 euro.

Seraj säger att Finlands långsiktiga stöd till afghanska kvinnor har varit betydelsefullt. "Finland har också stött skyddshemmets verksamhet sedan dess tidiga år. Detta stöd har varit ovärderligt."

"Efter mer än 40 år av krig finns det uppskattningsvis 3,5 till 4 miljoner kvinnliga änkor i landet. Sedan talibanerna kom till makten kan de inte längre arbeta eller försörja sig annat än på ett mycket begränsat sätt", säger Seraj.

Enligt FN lider varje hushåll som leds av en kvinna dagligen av osäker livsmedelsförsörjning.

"Vi försöker få talibanerna att förstå att dessa kvinnor är de enda som försörjer sina familjer, att de måste arbeta, att de måste kunna flytta från sina hem. Men av någon märklig anledning varken förstår eller accepterar landets ledning detta."

Enligt Mahbouba Seraj behöver kvinnorna nu nya färdigheter framför allt för att kunna försörja sina familjer. Traditionellt afghanskt hantverk - vävning, broderi och smyckestillverkning - finns ännu inte med på talibanernas lista över förbjudna färdigheter. Därför utbildar AWSDC allt fler kvinnor i dessa färdigheter.

Internationella påtryckningar verkar inte bita på talibanernas högsta ledning. Mahbouba Seraj anser dock att en dialog med talibanerna är det enda sättet att få till stånd en förändring till det bättre. Han vill inte ha ett nytt inbördeskrig i sitt land.

Seraj själv utmanar direkt, offentligt och regelbundet talibanledarna att öppna skolor för flickor och arbetstillfällen för kvinnor. Och även om talibanernas ledarskap nu domineras av de mest konservativa gamla männen, tror Seraj på förändring.

"Inget förtryckarsystem varar för evigt. Talibanerna kanske inte har förändrats, men det har de afghanska kvinnorna: de är bättre utbildade och de har hittat sin röst.  De har också skapat nätverk med andra kvinnor runt om i världen, och det är genom dessa nätverk som rösten från de 20 miljoner afghanska kvinnorna hörs klart och tydligt."