Hoppa till innehåll

”Strong and clear lady” Helena Ranta önskar se fler kvinnor i fredsmedling

Utgivningsdatum 19.10.2023 11.00

När man lyssnar till professor emerita Helena Ranta, rättstandläkare och expert på krigsförbrytelser, kan man inte låta bli att tänka att hon hade kunnat bli en framgångsrik diplomat var som helst i världen. Medan en del forskare fokuserar helt på substansen i sitt arbete har Ranta närmat sig sitt arbete på ett helhetsbetonat sätt, med lyhört beaktande av kulturer och situationer. Samtidigt har Ranta vid behov kunnat vara bestämd i tuffa situationer – och jobbat för att jämställdheten mellan könen skulle beaktas mer vid lösningen av konflikter.

– Alla konflikter där jag varit har varit väldigt olika. Det är viktigt för mig att ta reda på historien och bakgrunden bakom dem; varför samhället är som det är, vad människorna har gått igenom.

Ranta har dragit nytta av finska experter, till exempel kolleger vid Helsingfors universitet, för att få veta vad hon borde beakta i olika delar av världen. Hon har varit bland annat i området före detta Jugoslavien, i Peru och i Afrika. Vad har fått henne att gång på gång bege sig till förhållanden som kan vara riktigt hemska?

– Mitt första projekt var Srebrenica i mars 1994. Jag kunde inte veta på förhand hur jag skulle klara det, om jag kan handla rationellt och göra det jag ska. Och uppdraget var svårt. Men när jag märkte att vi fick saker och ting att gå framåt växte tilliten till att jag klarar av att fortsätta. Jag anser också att den internationella gemenskapen har en skyldighet att hjälpa. 

Ojämställdheten ökar i konfliktsituationer

Ranta säger att de lokala förhållandena redan utgångsmässigt kan orsaka ojämställdhet mellan könen. 

– De kan vara ganska långt ifrån det vi menar med jämställdhet. Negativa biverkningar påverkar framför allt kvinnor, barn och dem som är i en svag ställning. När vapnen tystnat och man sätter sig vid förhandlingsbordet spelar kvinnorna sällan en avgörande eller beslutande roll. 

Ranta säger att fredsavtalen till synes är könsneutrala, men de avspeglar vanligtvis bara männens erfarenheter av konflikten. Eftervården i situationer där kvinnor drabbats av brutalt våld, exempelvis gruppvåldtäkter, försvåras av att samhället ofta är sådant att det är svårt att tala om det som skett. 

– Det är på sätt och vis lättare att integrera krigarna i samhället igen. Kvinnornas fysiska och psykiska rehabilitering glöms ofta bort. Offer som blivit våldtagna av fienden kan också bli uteslutna ur gemenskapen. 

Till exempel i rapporten från Perus sannings- och försoningskommission nämns inte våldet som riktades mot kvinnor, tvångssteriliseringskampanjen, eftersom den hamnade utanför mandatet. 
– Vilket praktiskt sätt att låta bli att notera halva befolkningens erfarenheter, säger Ranta med ett ironiskt leende.  

Helena Ranta sitter på en stol och ler.

Neutralitet är en absolut förutsättning i arbetet

Ranta säger att det är viktigt att uppnå förtroende, även om inte alla gillar att saker undersöks. En kvinnlig forskare och ledare kan också vara en överraskning.

– Det är ytterst viktigt att bevismaterial för rättsprocesser samlas in med valida vetenskapliga metoder. Man får inte dra slutsatser som inte grundar sig på fakta. Det ger också en viss bild åt lokalbefolkningen. 

Fastän Ranta inte alltid är en önskad gäst har hon också vunnit respekt av konfliktparter. Ett minnesvärt uttryck för förtroende var några ord från den politiska ledaren för Kosovos befrielsearmé: ”Professor Ranta is a strong and clear lady”. 

Alla har vi mycket att lära

Ranta anser att man borde ta med fler kvinnor i fredsmedlingen. Det fungerar också som ett budskap åt patriarkala och hierarkiska länder. 

– Finland har gjort det. Vi kan med vårt exempel visa åt konfliktparter vilken bra situation vi uppnått som samhälle när också kvinnor innehar betydande positioner. 

Men tålamod är viktigt. 

– Finland har fått utvecklas i lugn och ro. Ändå tänker vi ofta att demokrati kan byggas över en natt. Vi måste komma ihåg att de lokala omständigheterna har utvecklats under århundraden. Men även om framstegen går långsamt är de värda att jobba för, och de lokala människorna bör engageras redan från början.

Tillbaka till toppen